Intervju

“Vi utvecklar vår egen tangostil”

Maryline Lefor och Vincent Morelle är inte bara ett populärt lärarpar. De representerar också ett lite annorlunda sätt att dansa tango än det traditionella. En del gillar det, andra inte. Själva vill de inte kallas ett “tango nuevo-par”, de vill helt enkelt inte bli infösta i något fack alls.

– Vi improviserar. Vi studerar alla andra och lär oss så mycket som möjligt och sedan improviserar vi.

Nästan utan att veta vem som säger så skulle många av Stockholms tangodansare gissa på det belgiska paret Maryline Lefor och Vincent Morelle. Deras lekfullhet och improvisationer är starka ingredienser i deras popularitet.

Nyligen var de i Stockholm för tredje gången på kort tid och deras kurser var lika fullbokade som tidigare. Det finns ett starkt sug efter deras stil, som skiljer sig från den mest traditionella rioplatensiska tangon. Är det deras dans som kallas tango nuevo? – Nej, säger Vincent. Vi dansar inte i någon särskild stil utan vi studerar olika stilar, ser hur de fungerar och sedan utvecklar vi vår egen stil.

– Vi studerar energin, känslorna, tekniken i de olika stilarna, säger Maryline. Vi har lärt oss genom att gå hos olika lärare.

– Men visst, fortsätter Vincent, visst tillhör vi tango nuevo om man med det menar den tango som dansas idag. Vi dansar inte en tango som har fastnat i en viss epok utan ser en naturlig utveckling av tangon.

Maryline började dansa tango 1991, efter att ha dansat klassisk balett. Vincent började 1996 och hade hållit på med gymnastik innan en tjejkompis drog med honom till tango. Han behövde bara se de första rörelserna av läraren Sergio Molinis dans så var han fast.

Efter att ha gått på en mängd kurser startade Vincent ett eget tangoställe i Bryssel och ägnade sig åt tango på heltid.

– Det var en gammal lokal, fylld av mystik och stämning, ler Maryline. Det var också en lokal där många argentinska ungdomar samlades.

Under drygt ett år på 90-talet var Maryline och Vincent ett par även utanför tangon och det var egentligen inte förrän deras privata relation tog slut som de på allvar började dansa tango tillsammans.

Sedan 2000 reser de tillsammans och håller kurser och uppvisningar i hela Europa. Visst har deras stil ibland blivit kritiserad av tangofundamentalister.

– I Spanien ville många i början inte att vi skulle dansa alls. Men kritiken lade sig och nu går det bra. I Italien var det också en väldigt kort period som man kritiserade oss, men nu blir vi ofta inbjudna dit.

– Konstigt nog är det bara i Europa man hör den här diskussionen, att det skulle vara en konflikt mellan olika tangostilar. Vi har jättebra kontakt med många dansare i Argentina, säger Vincent.

– Vi försöker inte dansa som argentinare, fortsätter han. Vi dansar vår egen tango. Men man märker bland de unga att de rör sig mer än de äldre, särskilt märks det i Paris. Sedan måste man givetvis anpassa sig till utrymmet, det är självklart.

Det pågår en diskussion här i Stockholm om att vi är odisciplinerade och kolliderar för mycket med varandra.

– Då skulle du se hur de dansar i Buenos Aires, där är det riktigt trångt, skrattar Vincent.

Var går gränsen till att tangon inte längre är en tango?

– Jo, det finns väl en sådan gräns, när det inte längre är musiken som styr dansen, utan när man försöker dansa utanför musiken. Men så länge man följer tangomusiken så är det tango – antingen man gillar det eller inte.