Milstolpar i tangons historia 2/2006

Domingo Federico – 1916-2000

- Bandoneonist, orkesterledare, tonsättare

Född i Buenos Aires, i stadsdelen Palermo. Hemma, tillsammans med sin far lär han sig grunderna i att spela bandoneon. Senare utvecklar han sin teknik med Pedro Maffia och Sebastian Piana. Vid 16 års ålder, och tillsammans med sin syster börjar han att uppträda inför publik och i radio. Så småningom ingår han i Juan Canaros orkester. 1941 är han med i Miguel Calos orkester. Det är hos Caló som Federicos tango Al compás del corazón får sitt uruppförande.

1943 bildar han sin egen tangoorkester, och debuterar med stor framgång i café Select Buen Orden. Gruppen består av: Domingo Federico, Eduardo Corti, Priori och Thompson, bandoneoner; Enrique Cantore, Pando, Tallaferro och Ternaski, violiner, Mario Garcés, piano, Francisco Federico, kontrabas. Denne siste var Domingo Federicos far. En del sångare deltog i hans orkester, bl.a., Carlos Vidal, Alfredo Castel, Oscar Larroca, Mario Bustos, Ruben Maciel. Orkestern får en plats i Radio Splendid och dessutom uppträder på diverse ställen i Buenos Aires.

Domingo Federico berättar själv att på 40-talet fanns det tre sorts publikkategorier: de som kom endast för att lyssna på orkestern, sedan de självklara bailarines, kärnan i alla milongor, och den tredje var mödrarna, som bevakade sina döttrar.

Som tonsättare komponerade han underbara tangon, som t.ex. Yuyo verde, A bailar, Tristezas de la calle Corrientes, Percal, Cosas del amor, Saludos, Futuro, Fueye azul. 1963 bildar Miguel Caló La orquesta de las estrellas, och Domingo Federico ingick i denna, tillsammans med andra kända musiker, som Armando Pontier, bandoneon, Enrique Francini, violin, Raul Beron och Alberto Podestá, sångare.

Domingo Federico flyttar så småningom till en annan stad i Argentina, Rosario, där han ska undervisa i Universidad Nacional de Rosario. Han bildar där en tangoorkester med unga musiker. Han har under sin karriär som tangomusiker turnerat mycket i Argentina mest, men också i Latinamerika och Japan med Francisco Canaro.

Raúl Chagallo