Start page

Calendar
News
Forum

About Tango Norte
Groups & Contacts
About tango
Links

Register yourself
-- Become a member


Member name

Password


Forgot your password?

 

Svenska menyer, tack.

 




   
Hjälp för dig som är...

Cookie information
Cookie Troubles (english)

Tangotankar

Tango utan namn

Vad heter du? Vad jobbar du med? Var bor du? Hur gammal är du? är frågor som ställs direkt av nya bekantskaper på de flesta mötesplatser i västvärlden. Svaren skapar oftast en bild av dig hos personen som ställer dem och är ibland avgörande om relationen är värd att investera i.

Jag har dansat tango i Stockholm ett par år nu och jag vet inte vad många av mina tangovänner heter, vad de jobbar med, var de bor eller ens hur gamla det är. Det är helt ointressant. De frågor jag ställer, antigen tyst eller öppet, är: Vill du dansa med mig? Tycker du om musiken? Vilket humör är du på idag? Jag definierar mina partners vid olika dansupplevelser: den seriösa, den roliga, den magiska, den exakta.

Informationen att någon är gift eller revisor eller 43 år gammal är överflödig och har ingen plats in min omfamning.

Jag älskar detta informationsvacum som ger plats åt känsla, intuition och en ordlös och verklig dialog som rör sig på ett annat plan. En dans med en ny bekantskap påbörjas med öppna sinnen. Prata är omöjligt under dansen. Och om jag pratar före eller efter så vet jag att vad jag säger inte spelar någon roll, dansupplevelsen säger allt som är viktigt. Den kommunikation vi söker är omöjligt utan musiken.

Möjliga barriärer som språk, kultur, religion och nivåer löses upp. Jag kan uppskatta att du dansat tio år och är tekniskt avancerad, men min upplevelse med en seriös nybörjare kanske är mycket större och bättre – för mig.

Jag har alltid ansett att dansa tango är det mest egoistiska jag kan göra. Det enda syftet är maximal njutning för mig – och förhoppningsvis för min partner. Var annars kan man söka detta berikande, kommunikativa möte där olika människotyper blandas? Kanske fotboll (men där blir det svårt att blanda åldrar), teater (språk kan bli problem), kyrka (du måste dela religionen)? Jag har svårt att komma på några bra exempel. Och jag tycker att det är synd. Att vi alltid måste definieras, sedan bedömas och först då kan inleda en kommunikation, ett möte, en delad upplevelse.

Vera (pseudonym)



from the Calendar

we 28 Sep - mo 3 Oct
Workshop-helg med Lya Elcagu och Tate di Chiazza


today
Workshop 2: Master Your Pivots

tomorrow
Workshop 3: “Organic Embrace”
Workshop 4 "Making Art with Your Free Leg"

mo 3 Oct
Workshop: Tune into Turns med Lya & Tate på Lignagatan

tu 4 Oct
Milonga musical seminarium
Visa alla »

from News

Festival! Visst blir det nyårsfestival i år! Blockera 30/12 - 1/1... »

from the Forums

Öppet forum: “Hej alla medlemmar i Tango Norte! Den nya styrelsen vill presentera s...” »

Öppet forum: “Seminarium med Marcelo Varela & Analia Vega Dag 1 Maria Garcia lörda...” »

(Log in for other forums)