Övrigt

Till Jessica/styrelsen, Jag tror inte att Amatangosaken är fullt så enkel som den låter i era svar. Jämförelsen med annat ideellt arbete skulle bara hålla om man först hade lovat rundlig kompensation för t.ex. instruktioner och sedan drastiskt drog tillbaka löftena. Det är ju det som har skett med Amatango. Även om förhandlingarna skedde utan mandat från styrelsen så kunde det ju tolkas som om det var föreningen som ingick avtalet. En fråga är alltså hur långt föreningen har ansvar för vad som har pågått i dess namn, även om den inte har varit helt informerad? Föreningen är ju i grunden en enhet och kan inte handla schizofrent.

Ett annat problem är att föreningen ju VILL och ska stödja tangokulturen i Sverige. Då blir det lite trist om man på grund av schabbel åstadkommer raka motsatsen. Och det fruktar jag händer om man driver den antingen/eller-hållning som styrelsen gör.

Hej Birgitta!

Jag tyckte att jag var tydlig men här kommer ett förtydligande:

Jag svarar i egenskap av mig själv och styrelsemedlem och jag står för det jag säger.

Alla instruktörer, etc, är generösa som alltid ställer upp ideellt. Tänk om alla skulle börja kräva betalning för sina insatser.

Jag förstår inte riktigt vem du talar för i ditt inlägg Jessica. Är det för Amatango,vilkas känslor du verkar så säker på. Eller är det för styrelsen? Eller för dig själv?

Själv talade jag i mitt inlägg för mig själv i egenskap av föreningsmedlem. Att jag som sådan upplevt att Amatango generöst spelat för oss vid flera tillfällen och att de står oss nära på ett annat sätt än vanliga kommersiella orkestrar. Det är därför jag inte kan identifiera mig med styrelsens agerande och vill använda min rätt som föreningsmedlem att yttra mig i frågan. Jag har helt enkelt svårt att förstå att det inte skulle gå att hantera saken på annat sätt.

Amatango vill varken bli betraktad som "en av oss" eller som "husband", se citat nedan:

"Då Amatango via sin representant Dick Malm explicit tydliggjort att orkestern inte är att betrakta som en del av Tango Norte och inte kan tänka sig att medverka ideellt på det sätt som föreningens instruktörer, DJs och övriga gör så kan inte orkestern betraktas som annat än en kommersiell aktör bland andra."

"En av oss" innebär att man ställer upp ideellt vilket styrelsen trodde att Amatango tänkte göra. Våra "husintruktörer", "hus-DJar","husvärdar", etc. ställer upp ideellt, vi är ju en ideell förening. Om man inte tillhör eller vill tillhöra "huset" gäller kommersiella villkor. Ingenting hade utlovats av styrelsen i detta fall.

Nu har jag med intresse läst både Guys och styrelsen inlägg i ärendet som gäller Amatango och Skansen. Det är svårt att på rak arm säga vad som formellt är ett avtal och vem som formellt har rätt av de två parterna i uppgörelsen. Däremot finns det ett tredje perspektiv som jag gärna vill föra fram. Som medlem i Svensk-argentinska tangoföreningen har jag glatt mig åt att föreningen har fått något av ett husband. I vilken grad Amatango strikt talat är en föreningsorkester eller inte har inte känts så relevant, däremot att den flera gånger generöst har förhöjt danstillställningar i Stockholm genom att spela för oss. Amatango känns som "en av oss" och ett väldigt tillskott till tangokulturen i Stockholm. Vid flera danser i föreningen har det utannonserats att Amatango kommer att spela för oss två gånger på Skansen i sommar. I den meningen upplever jag det som ett löftesbrott när framträdandena nu avannonseras. Som medlem i föreningen kan jag inte ställa mig bakom styrelsens agerande och den hållning den ger uttryck åt i sitt svar till Guy. Birgitta Holm

Styrelsen beklagar det bryderi Amatango anser sig befinna sig i men tillbakavisar bestämt att detta skulle vara ett resultat av felaktigt handlande från Tango Nortes sida.

Förra årets huvudansvarige Gunnar Gelin, som inför årets Galejanevenemang undersökt vilka medverkande som skulle tänkas vara aktuella har inte haft bemyndigande av någon styrelse, vare sig nuvarande eller föregående, att ingå ekonomiska avtal för årets evenemang utan att ett sådant i förväg godkänts av styrelsen. Något sådant godkännande har heller aldrig givits av någondera styrelsen. Följaktligen har han inte haft mandat att träffa bindande avtal för 2004.

Gunnar har i ett epostmeddelande till styrelsen den 5 april berättat att han inte heller har ingått vad som kan betraktas som avtal med Amatango.

Citat: "Jag har sagt till orkestrarna att det nog kan bli ungefär samma ersättningar som förra året, till Amatango som är nya har jag sagt att de kanske kan få 4000:-, men att styrelsen fattar beslut om detta".

Enligt detta brev är det således ett planeringsunderlag som diskuterats och inte ett muntligt avtal som träffats. Orkestern har bestämt avböjt två erbjudanden som framförts av föreningens projektgrupp för evenemanget. Det ena innebar att spela helt ideellt och det andra innebar ett gage på 3200:-, dvs 400:- per orkestermedlem.

Då Amatango via sin representant Dick Malm explicit tydliggjort att orkestern inte är att betrakta som en del av Tango Norte och inte kan tänka sig att medverka ideellt på det sätt som föreningens instruktörer, DJs och övriga gör så kan inte orkestern betraktas som annat än en kommersiell aktör bland andra.

Som för andra kommersiella potentiella medverkande vid föreningens aktiviteter jämförs pris/prestanda med vad som erbjuds av andra aktörer och denna jämförelse inför Galejanevenemanget har inte utfallit till Amatangos fördel.

/Styrelsen Tango Norte

Du har blivit uppbjuden och accepterad, du har förberett dig mentalt för att inte tala om fysiskt med all övning under längre tid. Du reser dig ur stolen, människorna omkring ser att du strax skall dansa och vem som är kavaljeren, många ser framemot att se er dansa tillsammans, men plötsligt, precis innan abrazzon sluter sig, tvärvänder kavaljeren och tar en annan.

Jag tillhör Amatango, en tangoorkester på 8 personer som bildades våren 2003, efter att TangoNorte i sitt medlemsblad uppmanade musikkunniga instumentalister att kontakta initiativtagaren, Dick Malm. Efter en spelning i Stockholm på Stallet under Gunilla Rydéns styre, spreds goda vitsord till TangoNorte och vi blev erbjudna en helkväll på Skansen.

Vi fick acceptera 4000 kr halva det 8000 kr gaget mot övriga tangoorkestrar, med motivering att vi var oetablerade. Det accepterade vi. Detta och samma muntliga avtal träffades vid två oberoende tillfällen mellan mig, en annan orkestermedlem och styrelseledamot Gunnar Gelin som då var ansvarig för engagemang av spelningarna på Skansen. Gunnar har gjort en fantastiskt bra insats för att sommartango på Skansen har blivit av överhuvudtaget, bland annat fått Skansen att bidra med några tiotusentalskronor för att TangoNorte skall ha råd att engagera band.

Amatangos spelning på Skansen 1:a juli blev utannonserad i medlemsbladet Tangonotiser nr 2, 2004. Avtalet var inte preliminärt och villkoren var glasklara. Senast 11 maj då vi spelade på Stallet igen tog Gunnar microfonen och påminnde att vi var engagerade att spela på Skansen.

Men vid årskiftet hade det blivit styrelsebyte och ekonomisk kris i TangoNorte. I ett e-brev för två veckor sedan uppmanade Joel Ståhl, en ny ansvarig, att Amatango förväntades att uppträda helt ideellt. Sedan vi påpekat avtalets vilkor samt att flera i bandet inte är medlemmar i TangoNorte, kom ett bud på gage sänkt med 800 kronor! Bandet hävdade att muntligt avtal gäller men medgav en speltid reducerad i motsvarande proportion, om 800 kronor absolut måste sparas in.

Igår, 30 dagar före vår spelning ringer Joel Ståhl för att informera bandet att han med styrelse har hävt avtalet.

Är detta etiskt acceptabelt? Är detta lagligt? De nuvarande ansvariga Joel Ståhl, och ordförande Graciella Soria anser att inget avtal träffades! Gunnar Gelin säger att han inte längre har befogenheter.

Så där står du, och ser på när din kavaljer drar iväg i en vals med en annan partner. Många dansare i TangoNortes första årskull känner lust att sluta med tango när de blir behandlade på det här eller liknande sätt, lovande samtal om Tango tills milongan börjar, och sedan undanflykter. Det som de behöver är uppmuntran och just mer erfarenhet för att bli bättre. De som ville bara hasa och umgås utan högre ambitioner kan jag förstår att få bjuder upp, men de som har ambitioner och är mottagliga blir minst lika besvikna och avtända av nyckfull nonchalans.

Vad anser tangofolket att vi som blivit lämnade stående på pistan skall göra? Hur skall vi förhålla oss till kavaljeren i framtiden?

Om någon vill rådge, reagera, eller agera är jag intresserad.

Guy Davies.

Min erfarenhet av milongorna i Bs As är att det går inte att prata när det spelas musik. Vill man säga något till bordsgrannen måste man verkligen bli intim, dvs prata rakt i örat på personen eftersom volumen på musiken är hög, mycket hög och detta fast folk inte pratar med varandra. Annat är det under "cortinas", då är sorlet från publiken på topp. Personligen föredrar jag hög volym på musiken, får den rätta känslan först när jag kan höra hela musikstycket och inte bara slingor här och där och en massa snack... Syndar själv här hemma med att vara snacksalig stundom och speciellt om jag inte hör musiken. Ska försöka bättra mig på den punkten...

Min erfarenhet är att det finns flera skillnader mellan Stockholm och, t.ex Buenos Aires i detta avseende och min jämförelse gäller framförall Buenos Aires.Jag har erfarenhet från en del Europeiska storstäder och mönstret är liknande.

Första skillnaden är att på milongorna generellt spelar mycker högre där men att folk pratar mer här. I BA går man på milongas för att träffa människor och dansa. Inte för att öva och inte för att äta och dricka. När en tango tar slut och nästa börjar, står alla kvar och pratar en halv minut eller så. Men sedan, när man börjar dansa, är man tyst Där blir många upprörda om man pratar i dansen. Är det prat och sorl så är detta runt golvet, inte på. Man partar med kompisar sittande vid borden eller hängande i baren.

Skillnaden kan bero på att basen för tangolivet här i Stockholm är, i första hand, práctias. Det kan också bero på att vi mest hör musiken på prácticas och därför har den som något som man övar till. Vi är också lite vana att dansa i restaurangmiljö med tillhörande sorl. Inget ont i det men det är en annan miljö än en traditionell milonga.

Men tycker att det finns en tendens att ignorera musiken här. Det kan ha flera skäl. Det första är naturligtvis att vi inte alls har samma koppling till musiken. Att vi inte förstår texterna. Att det "bara" är dansmusik för oss. Jag tycker också att fokuseringen på figurer här gör att musiken kommer i andra hand. I Buenos Aires är dansen (på milongona) mycket mer fokuserad på musiken, på flödet runt dansgolvet, mycket mindre på figurer.

I Argentina är tango så oerhört starkt inflätat i historien och allas minnen och det finns en mycket stor respekt för musiken, oavsett om man tycker om tango eller ej. Alla kan texterna och melodierna.

Jag har också flera gånger varit med om att gästande lärare klagat på sorlet och att musiken spelats så svagt. Dom tycker helt enkelt att det är respektlöst mot el tango.

När jag är DJ så hamnar jag hela tiden i dilemmat om hur högt man ska spela. Min utgångspunkt är att detaljerna i musiken ska höras. Man börjar med att ställa in volymen på en lagom nivå, i en tom lokal. Sedan kommer människor. Kropparna absorberar mycket ljud vilket gör att man får skruva upp en del. Sedan ökar sorlet och då skruvar man upp för att musiken ska höras. Sedan lir folk av olika skäl glada, uppspelta etc och då ökar bruset ytterligare.

Det finns flera andra faktorer som spelar in. Inspelaningarna är av mycket skiftande kvalité vilket gör att man hela tiden måste justera ljud och volym. En del tango har också stor dynamik, med väldigt "svaga" partier och väldigt starka. Då får man vara alert med volymkontrollen. Om man i stället ställer in så att dom starkaste partierna är "lagom" så kommer ljudet för det mesta att vara för svagt. Ljudanläggningens kvalité spelar också in. En bra ljudanläggning med många högtalare gör att man får bra hörbarhet, utan att behöva spela så högt. På sämre anläggningar är det svårt hur man än gör. Med bara två högtalare blir det nästan alltid för högt nära högtalarna och för svagt på andra delar av dansgolvet. Flera högtalare är bättre.

När du går på milonga, tycker du då att musiken är för svag och vill ha den starkare? Eller tycker du att den är för stark och vill ha den svagare, för att du till exempel är rädd om öronen och inte vill få tinnitus och andra hörselnedsättningar?

Som DJ är man ständigt uppmärksam på detta (om man vet vad man gör). Men en faktor som man gäst inte alltid tänker på, är vad ljudvolymen står i relation till – nämligen nivån på pratet i lokalen.

Ibland får man höra "folk pratar så starkt, kan du höja lite". Men om folk inte pratade så starkt, så skulle man inte behöva höja.

Faktum är att pratsorlet är mycket starkt i Stockholm. Folk som kommer hit från utlandet anmärker förvånat på det. Gästande lärare undrar också varför. Det gör vi DJ:s också. Det enda sätt vi egentligen har att påverka nivån på pratet är att dra ner på volymen, tills det subtila budskapet går in i öronen på dem som inte dansar. För det är ju de som pratar.

Nästa gång du är på en milonga, varför inte försöka prata lite intimare? På så sätt visar man hänsyn till musiken och framför allt till de dansande. För vi är väl på milonga för att dansa?

Många tangokramar, och tack på förhand.