Övrigt

Min erfarenhet är att det finns flera skillnader mellan Stockholm och, t.ex Buenos Aires i detta avseende och min jämförelse gäller framförall Buenos Aires.Jag har erfarenhet från en del Europeiska storstäder och mönstret är liknande.

Första skillnaden är att på milongorna generellt spelar mycker högre där men att folk pratar mer här. I BA går man på milongas för att träffa människor och dansa. Inte för att öva och inte för att äta och dricka. När en tango tar slut och nästa börjar, står alla kvar och pratar en halv minut eller så. Men sedan, när man börjar dansa, är man tyst Där blir många upprörda om man pratar i dansen. Är det prat och sorl så är detta runt golvet, inte på. Man partar med kompisar sittande vid borden eller hängande i baren.

Skillnaden kan bero på att basen för tangolivet här i Stockholm är, i första hand, práctias. Det kan också bero på att vi mest hör musiken på prácticas och därför har den som något som man övar till. Vi är också lite vana att dansa i restaurangmiljö med tillhörande sorl. Inget ont i det men det är en annan miljö än en traditionell milonga.

Men tycker att det finns en tendens att ignorera musiken här. Det kan ha flera skäl. Det första är naturligtvis att vi inte alls har samma koppling till musiken. Att vi inte förstår texterna. Att det "bara" är dansmusik för oss. Jag tycker också att fokuseringen på figurer här gör att musiken kommer i andra hand. I Buenos Aires är dansen (på milongona) mycket mer fokuserad på musiken, på flödet runt dansgolvet, mycket mindre på figurer.

I Argentina är tango så oerhört starkt inflätat i historien och allas minnen och det finns en mycket stor respekt för musiken, oavsett om man tycker om tango eller ej. Alla kan texterna och melodierna.

Jag har också flera gånger varit med om att gästande lärare klagat på sorlet och att musiken spelats så svagt. Dom tycker helt enkelt att det är respektlöst mot el tango.

När jag är DJ så hamnar jag hela tiden i dilemmat om hur högt man ska spela. Min utgångspunkt är att detaljerna i musiken ska höras. Man börjar med att ställa in volymen på en lagom nivå, i en tom lokal. Sedan kommer människor. Kropparna absorberar mycket ljud vilket gör att man får skruva upp en del. Sedan ökar sorlet och då skruvar man upp för att musiken ska höras. Sedan lir folk av olika skäl glada, uppspelta etc och då ökar bruset ytterligare.

Det finns flera andra faktorer som spelar in. Inspelaningarna är av mycket skiftande kvalité vilket gör att man hela tiden måste justera ljud och volym. En del tango har också stor dynamik, med väldigt "svaga" partier och väldigt starka. Då får man vara alert med volymkontrollen. Om man i stället ställer in så att dom starkaste partierna är "lagom" så kommer ljudet för det mesta att vara för svagt. Ljudanläggningens kvalité spelar också in. En bra ljudanläggning med många högtalare gör att man får bra hörbarhet, utan att behöva spela så högt. På sämre anläggningar är det svårt hur man än gör. Med bara två högtalare blir det nästan alltid för högt nära högtalarna och för svagt på andra delar av dansgolvet. Flera högtalare är bättre.